Frasse och Matte

jag känner mig lite down just nu..det är mycket tankar som härjar. Jag undrar om det är av rastlösheten, måste hela tiden göra något. Fast varför skulle det..? Jag funderade idag på att jag är dålig på att hålla kontakten med kompisar..jag är tajta med de på internatet men utanför det..jag har glidigt ifrån mina kompisar här i Askersund. Vissa har man såklart kontakt med men man ses inte mer än cirka 4 gånger/år..vissa har man helt tappat kontakten med. Efter löpargymnasietiden så väntar ett nytt liv och just nu vet jag inte vart jag hamnar..sthlm? askersund? utomlands? Då kommer jag tappa kontakten med de jag kommit så nära nu på internatet. Det var bara en tanke som slog mig. Tjejkompisarna håller jag fortfarande kontakten med..men killarna glider man ifrån och jag är feg och ringer inte och hör vad de har för sig. Jag är lite småarg på mig själv..bläää!! Tur att jag har Ankan som jag är så bra vän med trots att hon först flyttade till Köping och sedan jag till Sollentuna...fast att vi inte ibland har träffats på månader så känns det lika bra att ses, riktigt vänskap!! Men annars är jag feg..måste ha någon slags social störning. Får väl jobba bort det! Ska jag sitta ensam om 50år på en parkbänk och bara stirra. Kärleken känns också långt borta. Där är jag också så jäkla feg. Men det är väl bara att följa vad en sa till mig för något år sedan: "Matte, du skulle kunna få hur många tjejer du vill bara du gick ner lite i åldrarna"..jo man tackar! Just nu känner jag inget hopp. Hemma så bråkar man hela tiden också..jag känner mig inte trygg och älskad någonstans..ok nu slutar jag mina resonemang..inte mening att ni ska ta del av dem.

matte