Frasse och Matte

Idag har det varit en seg dag en latdag, men är det långfredag så är det! Jag har gått omkring och tänkt på en sak hela lovet: att högtider får mindre och mindre betydelse när man blir äldre. När jag var liten var man ju helt stirrig på skärtorsdagen och långfredagen för att man skulle få klä ut sig och få godis på påskafton. Jag kom, ihåg att jag väcktes av mamma på påskaftons morgonen och hon hade gömt ett påskägg i huset som man fick leta efter. Nu bryr man sig inte...och eftersom jag inte mår prima just nu så vet jag inte om det är läge att gå ut? Hur som helst så är det tråkigt att högtider får mindre betydelse ju äldre man blir. Fast det kanske går som en andragradskurva? Snart når kurvan minipunkten och vänder uppåt igen, och jag tror att den minipunkten är när man får barn. För då får man börja om på nytt. Jag ser fram emot och längtar efter barn, är det konstigt när man är 18 år...kommentera gärna!!! 
Förutom att ha gått och funderat på det här idag så har jag varit och kollat på min brors fotbollsmatch (2-2), jag har övningskört ganska mkt, jag har klinkat på gitarren och blir det troligen en kväll med kompisarna, som jag inte träffat sen jag vet inte när!!! 
Hittade en kul bild från min brorsas Londonresa:



//matte!