Livet är en bergochdalbana...
Som ni säkert märkt (med största förtvivlan) har min bloggverksamhet legat nere någon dag. Det har sin enkla förklaring i att jag legat stationerad i min säng med en vad som gör väldigt vääldigt ont samt en fot som blivit blå och svullen. Efter ett besök på City Akuten i onsdags och ett ultraljud kunde det konstateras att jag har fått en blödning i vaden som är minst 14 cm. Att foten nu blivit blå beror på att (tillskillnad från vadmuskel) så fungerar gravitationskraften precis som den ska och drar ner allt blod så att det samlas på en lägre tyngdpunkt, närmare bestämt i mina tår och i min häl.
Mitt liv kretsar nu kring min vad eftersom den stör och påminner mig i alla lägen plus att mitt humör återspeglas så mycket i mitt fysiska tillstånd, om ni förstår vad jag menar? Vet inte om det är ett drag som alla idrottare har eller om det är högst individuellt att man helt blir nedstämd psyksikt så fort en förkylning, skada eller annat påverkar ens fysiska kapacitet.
Som tur är så är skadan ingenting farligt mer än att det gör ont, så det blir tiden som får läka den. Frågan som jag ställer mig nu är bara: Hur lång tid !? Och - varför ska jag vara så olycksdrabbad hela tiden?
Över till något roligare: Matte och Sara sov hos mig i natt. Jag älskar verkligen mina vänner och jag hoppas verkligen vår fjällresa blir av, jag är helt säker på att den kommer bli lyckad vart vi än åker! Nu är jag hemma i Gävle och träffar Viktor och Pappa - alltid mysigt. Imorgon ska jag träffa en till av mina absolut bästa vänner nämligen Yee. Tror dock inte hon riktigt fattat hur handikappad jag är för tillfället så vi får se vad vi hittar på.
Nu önskar jag godnatt! Kram //Frasse
Mitt liv kretsar nu kring min vad eftersom den stör och påminner mig i alla lägen plus att mitt humör återspeglas så mycket i mitt fysiska tillstånd, om ni förstår vad jag menar? Vet inte om det är ett drag som alla idrottare har eller om det är högst individuellt att man helt blir nedstämd psyksikt så fort en förkylning, skada eller annat påverkar ens fysiska kapacitet.
Som tur är så är skadan ingenting farligt mer än att det gör ont, så det blir tiden som får läka den. Frågan som jag ställer mig nu är bara: Hur lång tid !? Och - varför ska jag vara så olycksdrabbad hela tiden?
Över till något roligare: Matte och Sara sov hos mig i natt. Jag älskar verkligen mina vänner och jag hoppas verkligen vår fjällresa blir av, jag är helt säker på att den kommer bli lyckad vart vi än åker! Nu är jag hemma i Gävle och träffar Viktor och Pappa - alltid mysigt. Imorgon ska jag träffa en till av mina absolut bästa vänner nämligen Yee. Tror dock inte hon riktigt fattat hur handikappad jag är för tillfället så vi får se vad vi hittar på.
Nu önskar jag godnatt! Kram //Frasse
Usch villken dag....
25 september blev en jobbig dag för Kristoffer Fransson. Först och främst vaknade jag med en stor ballongvad som skiftade i blått. Efter att ha hittat ett par krokiga kryckor kunde jag ta mig ner till frukosten. Sen bar det av till Häggviksskolan. Där möttes jag av det vidrigaste bemötande jag någonsin fått av elever. Som vanligt så är vissa klasser helt underbara medans andra är bedrövliga. Egentligen är inte en hel klass bedrövlig utan oftast är det ungefär 5 personer som förstör för alla. Idag eldades det papper med tändare i klassrummet, spelades musik på högsta nivå satidigt som hälften av klassen dunkade sina bord upp och ner i golvet. Att försöka ge några instruktioner är meningslöst då alla stenciler och papper knögglas ihop direkt när de blir utdelade. Så där stod jag mitt i all röra med nedsatt rörelseförmåga, kryckorna hade någon trevlig unge lyckas gömma undan medan jag kollat bort. Till min hjälp fick jag ytterligare tre lärare som försökte skapa ordning - men det var omöjligt. Den bristande respekten hade alltså inget att göra med att jag var vikarie, utan bara att en del ungdomar är fruktasvärt dåligt uppfostrade och inte vet vad ordet respekt betyder.
Jaja - vidare, från att ha jobbat från 8-16 så linkade jag iväg till pendeltåget för att ta mig till nästa arbetsplats. Från 17-21 satt jag sedan och ringde runt i Sverige för att genomföra kvalitetsundersökningar (som de så fint heter) samt sörplade varmchoklad.
Nu har jagäntligen kommit hem och ligger i in underart sköna dubbelsäng. Ballongvaden har inte förändrats mer än att strumpan som jag har haft på mig idag har "skurit in" i svullnade och lämnat ett stort "hack" efter sig. Jag börjar bli lite orolig vad som har hänt. Måste nog prata med Petra imorgon. Imorgon ska jag också tillbaka till Häggviksskolan, tror dock att sliper de värsta klasserna imorgon - Tack och lov!
Nu ska jag sova och det kommer jag göra som en stock!
Godnatt
Frasse
Jaja - vidare, från att ha jobbat från 8-16 så linkade jag iväg till pendeltåget för att ta mig till nästa arbetsplats. Från 17-21 satt jag sedan och ringde runt i Sverige för att genomföra kvalitetsundersökningar (som de så fint heter) samt sörplade varmchoklad.
Nu har jagäntligen kommit hem och ligger i in underart sköna dubbelsäng. Ballongvaden har inte förändrats mer än att strumpan som jag har haft på mig idag har "skurit in" i svullnade och lämnat ett stort "hack" efter sig. Jag börjar bli lite orolig vad som har hänt. Måste nog prata med Petra imorgon. Imorgon ska jag också tillbaka till Häggviksskolan, tror dock att sliper de värsta klasserna imorgon - Tack och lov!
Nu ska jag sova och det kommer jag göra som en stock!
Godnatt
Frasse
Jag är tillbaka för att stanna!
Jag citerar mig själv från ett blogginlägg skrivet 2007-07-25 12:55:07:
Kära bloggläsare jag förstår att ni måste ha haft svårt att berga er sedan Matte för några dagar sedan antydde att jag kanske skulle göra comeback. Här är jag; back on track redo för nya utmaningar. Denna gång vill jag istället för att förklara varför uppehållet blivit så långt, nämna anledningarna till att jag börjar skriva igen:
1. Jag har idag lördag fått abstinens. Kristoffer Fransson kan lätt få det när han inte har något att göra en hel dag. Han sov till klockan 12 och har under dagen förflyttat sig mellan den bärbara datorn, den stationära datorn och TV:n. Den största aktiviteten bestod av att skjutsa Lotta Fransson och Kent Agent till Sätra med bilen. Rastlöshet är bara förnamnet, varför inte ägna tid åt något vettigt?
2. I en tid då alla mina vänner sprids för vinden i den stora vida världen alla med nya framtidsplaner vore det bra med ett enkelt sätt att kunna tala om vad jag gör för tillfället.
3. Jag har sedan barnsben haft i bakhuvudet att det är med journalistik jag vill arbeta med i framtiden. Hur ska det gå om jag inte ens klarar av att skriva en blogg?
4. Rivaliteten med Fiemma finns fortfarande kvar som ett gnagande minne och jag måste ju passa på att poängtera att det för alltid kommer vara Frassematte som var pionjärerna även om Fiemma kanske har nått lite större framgångar än oss.
Så nu är jag tillbaka, vad kan ni då förvänta er för storslagna nyheter i nysatsningen? Jo, layouten på bloggen är under omarbetning och kommer att bli kanon. Dessutom tänker jag och Matte ha en del tävlingar och Veckans... Den som läser får se.
Vad gäller löpning går det lite tungt för både Matte och mig för tillfället. Jag har en sena som gör ont och stör i upplägget. Men som Matte skrev: Vi ger inte upp! Om en vecka är det JSM och då kommer vi att vara omladdade, sugna revanchlystna och då kommer resultaten. Veckan vi har framför oss kommer alltså att vara spännande både idrottsligt och bloggmässigt.
I´ll be back
/Frasse
"Jag har gjort det igen...
Kära bloggläsare jag förstår att ni måste ha haft svårt att berga er sedan Matte för några dagar sedan antydde att jag kanske skulle göra comeback. Här är jag; back on track redo för nya utmaningar. Denna gång vill jag istället för att förklara varför uppehållet blivit så långt, nämna anledningarna till att jag börjar skriva igen:
1. Jag har idag lördag fått abstinens. Kristoffer Fransson kan lätt få det när han inte har något att göra en hel dag. Han sov till klockan 12 och har under dagen förflyttat sig mellan den bärbara datorn, den stationära datorn och TV:n. Den största aktiviteten bestod av att skjutsa Lotta Fransson och Kent Agent till Sätra med bilen. Rastlöshet är bara förnamnet, varför inte ägna tid åt något vettigt?
2. I en tid då alla mina vänner sprids för vinden i den stora vida världen alla med nya framtidsplaner vore det bra med ett enkelt sätt att kunna tala om vad jag gör för tillfället.
3. Jag har sedan barnsben haft i bakhuvudet att det är med journalistik jag vill arbeta med i framtiden. Hur ska det gå om jag inte ens klarar av att skriva en blogg?
4. Rivaliteten med Fiemma finns fortfarande kvar som ett gnagande minne och jag måste ju passa på att poängtera att det för alltid kommer vara Frassematte som var pionjärerna även om Fiemma kanske har nått lite större framgångar än oss.
Så nu är jag tillbaka, vad kan ni då förvänta er för storslagna nyheter i nysatsningen? Jo, layouten på bloggen är under omarbetning och kommer att bli kanon. Dessutom tänker jag och Matte ha en del tävlingar och Veckans... Den som läser får se.
Vad gäller löpning går det lite tungt för både Matte och mig för tillfället. Jag har en sena som gör ont och stör i upplägget. Men som Matte skrev: Vi ger inte upp! Om en vecka är det JSM och då kommer vi att vara omladdade, sugna revanchlystna och då kommer resultaten. Veckan vi har framför oss kommer alltså att vara spännande både idrottsligt och bloggmässigt.
I´ll be back
/Frasse
