Frasse och Matte

25 min in i träningspasset, mitt ute i bushen två km till närmsta hus, händer det som inte får hända. Jag stukar foten för tredje gången på fyra månader. Det knäckte sådär läbbigt som det gjorde första gången i mars. Jag fullkomligt skrek "faaaaaaaaaan" likt Charlotte Kalla under tour de ski. Jag halvsprang sedan så gott det gick mot närmsta hus samtidigt som jag storbölade på grund av smärtan och alla de tankar som for genom skallen, "Kommer jag missa SM nu?". Med gråten i halsen knackade jag på porten till ett rött fint hus och en trevlig dam öppnade dörren. "Hej, jag har gjort illa foten och skulle behöva ringa hem, kan jag få låna telefonen?". "Självklart" sa den trevliga damen. 15 minuter senare kom mor och hämtade mig. Fort hem för att linda..visserligen 45 minuter efter stukningen men bättre sent än aldrig.

Foten känns hyfsat bra nu. Jag kan gå utan att känna smära så förhoppningsvis är jag tillbaka rätt snabbt. Men det känns så jävla surt för jag är/var så motiverad. Jag vill verkligen träna hårt dessa två veckor och trodde på mig själv. Nu känns allt bajs. Men jag får försöka tänka positivt. För att dämpa min ångest lite vräkte jag nyss i mig en och en halv pizza och bakade en lyxig chockladkaka (se resultat nedan)..för att senare någon gång inatt eller imorgon få ångest för det istället. Ibland hatar jag verkligen mig själv!!!!

Nu ska jag bjuda mina kära på denna nygräddade chockladkaka.

kram matte!