Frasse och Matte

Idag gick jag för första gången in i väggen. Då menar jag inte vägg som håller ett hus uppe utan mjölksyraväggen. Jag sprang idag 2000m hinder på Valbo games. Jag hade perfekt passering efter 1000m då klockan stannadepå 3,00..alltså 6minuters tempo. Vi ett varv lvar small det bara till. Jag kan säga att det var ett under att jag klarade mig utan att falla när jag skulle passera de två sista hindren. Jag kom i mål på 6,19 och det var 12s från pers. Jag låg i 30min efteråt och kunde inte röra mig. Jag har aldrig varit så trött. Jag har från att jag gick i mål grubblat över hur fasiken det gick till?? Jag har tränat bra de senaste veckorna och den senaste veckan har kännts kanon. Jga har sovit bra, ätit bra och haft hur kul som helst och mått jättebra här i Gävle. Hur fasiken kunde detta hända??? Och mamma och pappa som hade åkt 30mil från Askersund fick se sin son stappla in i mål. Jag skämdes efteråt..faaaaaaaaaan!!!!!!!!!!

Nu känner jag mig helt tom..det känns jättekonstigt. Men jag säger som mickan sa till mig "It can only get better" och det ligger väl något i det. Mamma och Pappa sa att jag skulle köpa en chipspåse och börja festa! Haha..det var skönt att de fanns där och stöttade i alla fall. Det är bara att försöka ladda om till DN galan..men jag känner skam, mycket skam!! Den känslan måste bort.

kram matte!