Frasse och Matte

Som ni säkert märkt (med största förtvivlan) har min bloggverksamhet legat nere någon dag. Det har sin enkla förklaring i att jag legat stationerad i min säng med en vad som gör väldigt vääldigt ont samt en fot som blivit blå och svullen. Efter ett besök på City Akuten i onsdags och ett ultraljud kunde det konstateras att jag har fått en blödning i vaden som är minst 14 cm. Att foten nu blivit blå beror på att (tillskillnad från vadmuskel) så fungerar gravitationskraften precis som den ska och drar ner allt blod så att det samlas på en lägre tyngdpunkt, närmare bestämt i mina tår och i min häl.
Mitt liv kretsar nu kring min vad eftersom den stör och påminner mig i alla lägen plus att mitt humör återspeglas så mycket i mitt fysiska tillstånd, om ni förstår vad jag menar? Vet inte om det är ett drag som alla idrottare har eller om det är högst individuellt att man helt blir nedstämd psyksikt så fort en förkylning, skada eller annat påverkar ens fysiska kapacitet.
Som tur är så är skadan ingenting farligt mer än att det gör ont, så det blir tiden som får läka den. Frågan som jag ställer mig nu är bara: Hur lång tid !? Och - varför ska jag vara så olycksdrabbad hela tiden?

Över till något roligare: Matte och Sara sov hos mig i natt. Jag älskar verkligen mina vänner och jag hoppas verkligen vår fjällresa blir av, jag är helt säker på att den kommer bli lyckad vart vi än åker! Nu är jag hemma i Gävle och träffar Viktor och Pappa - alltid mysigt. Imorgon ska jag träffa en till av mina absolut bästa vänner nämligen Yee. Tror dock inte hon riktigt fattat hur handikappad jag är för tillfället så vi får se vad vi hittar på.

Nu önskar jag godnatt!  Kram //Frasse